Etusivu / Verkkolehden kaikki tekstit / Data från Dataarkivet kan användas för att studera queerhistoria från efterkrigstidens Finland till idag

Data från Dataarkivet kan användas för att studera queerhistoria från efterkrigstidens Finland till idag

Kaksi kirjaa pöydällä: Rakkauden monet kasvot (toimittaneet Sievers ja Stålström) sekä Varjoelämää ja julkisia salaisuuksia (kirjoittanut Tuula Juvonen).

Under årens lopp har Dataarkivet, som specialiserat sig på arkivering av samhällsvetenskapliga forskningsdata, samlat en omfattande uppsättning forskningsdata om sexuella minoriteter och könsminoriteter. Skriftliga undersökningar, intervjuer och enkäter finns tillgängliga i digitalt format för att undersöka ämnet. Dessa material gör det möjligt att studera ämnet i anslutning till tiden efter andra världskriget i Finland.

Du kan söka efter regnbågsteman på Dataarkivets temasidor <https://www.fsd.tuni.fi/fi/aineistot/teemoittain/sukupuolen-moninaisuus-lhbtiq-ja-sateenkaarihistoria/> och använda sökfunktionerna i Aila-tjänsten <https://services.fsd.uta.fi/catalogue/index>. En del av materialet är tillgängligt för studier, undervisning och forskning, en annan del endast för forskningsanvändning och en viss del endast med separat tillstånd. Vissa material är tillgängliga för alla utan registrering. Liksom alla data i Dataarkivet har det skriftliga materialet minimerats och inga andra personer som nämns i skrifterna kan identifieras.

Dataarkivet innehåller den äldsta omfattande enkäten om sexuella minoriteter i Finland

Enkätundersökningen Homoseksuaalien elämäntapa ja elinolot (Homosexuella livsstilar och levnadsvillkor), som samlades in 1982–1983, är den första storskaliga kvantitativa undersökningen som genomfördes i Finland av personer som tillhör sexuella minoriteter. Mer än tusen finländare som definierar sig som homosexuella eller bisexuella har svarat på den sällsynta undersökningen. Övriga äldre undersökningsdata som enbart riktar sig till sexuella minoriteter är Helsingin Sanomats undersökning om homosexualitet 2001 (FSD1253) och 2003 års undersökning om sexuella minoriteter på jobbet (FSD2796).

Det äldsta kvalitativa forskningsmaterialet om queerhistoria i Dataarkivet är intervjumaterialet Homoseksuaalisuus Suomessa 1940- ja 1960-luvuilla (Homosexualitet i Finland på 1940- och 1960-talet, FSD2291) samlat av Docent Tuula Juvonen, som handlar om finländarnas attityder till homosexualitet efter kriget. Intervjuade personer var personer som tillhör en sexuell minoritet eller deras släktingar.

Nyare forskningsmaterial inkluderar Hyvinvoiva sateenkaarinuori 2013 (Välmående regnbågsungdom 2013, FSD2924), som är en undersökning om välbefinnandet för LHBTIQ-ungdomar och vuxna som bor i Finland, och skrivet material Sateenkaarinuorena ennen ja nyt 2014 (Regnbågsunga nu och tidigare 2014, FSD3020), där finländare som hör till en sexuell eller könsminoritet delar personliga erfarenheter av sin ungdom.

Befolkningsnivåundersökningar kan också användas för att studera queert liv

Det är värt att komma ihåg att alla undersökningar gällande finländare kan innehålla enskilda LHBTIQ-relaterade frågor. I ljuset av Dataarkivets material är frågor om homosexualitet sällsynta i frågelistor som samlats in på befolkningsnivå före 2000-talet, men antalet ökar när man kommer in på 2000-talet. I enkäterna har man oftast varit intresserad av befolkningens attityder till homosexuella och till deras rättigheter. Det äldsta materialet i Dataarkivet, där man har frågat om befolkningens attityder till sexuella minoriteter, är den finska sexualundersökningen Suomalainen seksi från 1971. Där frågades om homosexualitet bör begränsas genom statliga åtgärder. Även om undersökningen 1971 handlade om sex, frågade man för första gången efter faktiska homosexuella sexupplevelser först i den finska sexundersökningen 1992 (FSD1243).

Finländarnas förhållande till homosexualitet har längst och regelbundet mätts av undersökningen European Values ​​Study (EVS), som sedan 1996 har frågat om man vill ha homosexuella som sina grannar och hur acceptabelt homosexualitet är. Baserat på svaren har människors attityder till sexuella minoriteter blivit mer accepterande under de senaste 20 åren.

Här är några frågor om homosexualitet som har ställts i de äldsta befolkningsundersökningarna.

Skolbarn och Europa 1993 (FSD1146), fråga q19_4:
Ringa in alla grupper av människor som du under inga omständigheter kunde acceptera som din egen granne? Homosexuella

Finländarnas attityder till utlänningar 1996 (FSD1111), fråga Q30_23:
Homosexuella är lika bra människor som alla andra

Familjebarometer 1997: Finländarnas familjeuppfattningar (FSD1179), fråga Q23_8:
Vilka av följande alternativ tycker du är familjer? Par av samma kön som bor tillsammans.

Internt beslutsfattande från Centerpartiet i Finland 2001 (FSD2376), fråga k19x9:
Hur förhåller du dig till följande: Registrering av så kallade homosexuella relationer

Kirkkomonitor 2002 (FSD2032), fråga Q5_15:
Moraliskt fel: Homosexuellt könsumgänge

Det senaste arkivmaterialet, både det kvalitativa och kvantitativa, handlar innehållsmässigt mer om köns- och sexualminoriteter. Man tar oftare hänsyn till könsmångfald i enkäterna och många undersökningar – från valundersökningar till undersökningar utförda [TJA1] av Kyrkans forskningscentral – innehåller frågor om sexuell mångfald och könsteman. Visserligen är homosexualitet, som tidigare, ofta i centrum, medan andra LHBTIQ-fenomen får mindre uppmärksamhet.

Queermaterial störs inte ofta av uteblivna svar

Anmärkningsvärt bland undersökningarna gällande sexuella minoriteter och könsminoriteter är det stora antalet respondenter. År 2014 svarade 131 respondenter på det skriftliga materialet Sateenkaarinuorena nyt ja ennen som samlats in av Finska Litteratursällskapet (SKS). 1051 respondenter svarade på undersökningen Homoseksuaalien elämäntapa ja elinolot (Homosexuell livsstil och homosexuella levnadsförhållanden) och 2503 på Hyvinvoiva sateenkaarinuori (Välmående regnbågsungdom)- undersökningen som samlades in 2013. Båda samlades in genom en fritt delad insamlingsinbjudan. Siffrorna kan betraktas som stora i förhållande till minoriteternas storlek. Man kan anta att minoriteter har ett behov och en önskan att bli erkända och synliga, även inom forskningsområdet.


Text: Annika Valaranta
Sakkunnig inom informationstjänsten
Dataarkivet
Översättning: Marina Giljam